tisdag 22 december 2009

Ia dansar in julen


Om två dagar är det julafton! Den här julen kommer nog att gå i sjukdomens tecken! Både Olle och jag är dunderförkylda. Dessutom har jag så ont i min vänstra arm som tråkigt nog bara blir sämre och sämre. Femtio procent av barnbarnen har vattkoppor och den andra halvan lär nog få det innan julafton. Usch vad detta lät negativt, så negativt så jag vill knappt publicera det om det inte vore för hiphopdansen. Kolla när Ia juldansar! Dansen ligger bara kvar en bit in i januari sen tas den bort för att återkomma först nästa jul.
En riktigt God Jul till alla som läser detta!

lördag 28 november 2009

Glögg och Advent


En hel månad sen jag bloggade här senast! Idag är det hemmet som gäller. Alltså inget "sitta vid datorn"! Det ska städas! Det ska bäddas rent! Gardiner ska bytas i några rum - och innan jag kan byta måste jag sy de nya gardinerna! Alla adventsbelysningar ska fram - både inomhus och utomhus! Vad plötsligt det blev bråttom att göra "pre-jul" med allt vad det innebär! Nu tar jag en paus och har värmt förra årets Luciaglögg med chokladsmak Den gick att spara ett helt år! Jag har även kvar en skvätt Duvenkroks Xmas Delight med kakao! Minns att jag förra året inte tyckte att den var så god! När jag har smakat på förra årets alla slattar, ska jag avsluta med Blossa 09 som i år har smak av clementin! Jag har redan tjuvsmakat och den doftar gudomligt! Månne blir man på dudden efter en sådan omgång .... det tycker jag att jag är värd efter denna dagens adventsförberedelser. Betänk att jag har bara en arm som fungerar till 95 % - den andra fungerar bara till ca 30 % om jag ska uppskatta. I vissa fall inte alls! Men vid datorn fungerar båda till 100%. Och lyfta glöggmuggen fungerar också fullt ut! Vilken tur jag har!

lördag 31 oktober 2009

Nytt namn - samma innehåll


Jag har döpt om min blogg! Jag vet inte vad det får för praktiska konsekvenser för de två .... som följer mig! Förmodligen inga ,eftersom adressen är densamma, http://ialind.blogspot.com/ . Tidigare hette den "Tankar och reflektioner" - vanligt namn på en blogg insåg jag när jag googlade och hittade flera som hette så! Nu heter den helt enkelt " Ia bloggar" vilket är väldigt rakt på sak tycker jag. Det säger ju inget om innehåller förstås och jag kan fortfarande inte hålla isär jobbet och fritiden. "Ia bloggar" handlar om både och! Om jag hade flera följare så skulle jag kanske anpassa innehållet efter dem - men fy vad tråkigt att skriva om man ska tänka på läsarkategorin! Nej, jag fortsätter nog ett tag till att skriva om vad som faller mig in!
Bilden har jag lånat på: http://andersrydell.se/blogginlagg/145-byt-namn

fredag 30 oktober 2009

Fredagkväll kl 22.22


Klockan är 22.22 och jag är fortfarande vaken - en fredagkväll! Jag förvånar mig själv! Efter att ha jobbat 58,3 timmar den här veckan så borde jag känna mig helt färdig! Det gjorde jag också igår när det var torsdag men idag har det gått över! Det är nog för att jag hann med ALLT som stod på min "att göra" lista idag, plus en hel det utöver det. Jag känner mig så nöjd med den här arbetsdagen! Olle hade lagat en jättegod fläskfilégryta till middag och bjudit hem barn och barnbarn! Vi fick en trevlig kväll tillsammans - det var länge sedan! Jag har jobbat alldeles för mycket! Min sjukgymnast säger att jag måste säga NEJ - det är inte bra för läkprocessen i armarna (särskilt vänstra armbågen) att jobba så mycket att musklerna blir spända som fiolsträngar och drar ihop sig och armen kroknar mer o mer. Men vem kan säga NEJ till allt roligt som jag gör på jobbet.....! Nu ska jag i alla fall titta på vem som får vara kvar i Idol! Det har jag alltid missat då jag somnat i TV-fåtöljen! Men ikväll - då ska jag se.....

söndag 18 oktober 2009

Dysleximässa i Sollentuna

I fredags och lördags var det dags för årets Dysleximässa i FMLS:s och Skolverkets regi! Den här gången var det Södertälje Skoldatatek som ansvarade för utställningsbordet och föreläsning! Det Skoldatateksnav som ligger bra till geografiskt, brukar ha huvudansvaret och de andra naven stöttar med bemanning vid utställningsbordet. Det är alltid lika roligt och inspirerande att träffa skoldatatekskollegor från Boden i norr till Västervik i söder och däremellan Uppsala, Norrköping samt Göteborg! Skoldatatek hamnade mellan Frölundadata och IRIS och Lättläst från Hogia! Vilken gemenskap och hjälpsamhet som växer fram när man befinner sig så nära varandra som utställare! Sociala nätverk på webben är ingenting mot att dela utställningslokal. Två dagars fysisk närvaro skapar mer närhet än flera års socialt nätverkande känns det som! 
Dysleximässan är verkligen välbesökt! Pedagoger och andra intresserade från hela landet! Föräldrar och barn från hela regionen! Inte så konstigt egentligen eftersom alla fantastiska seminarier och bra föreläsningar är helt kostnadsfria!
Efter två intensiva dagar var jag ganska trött när jag kom hem på lördagskvällen! Men den tröttheten var som bortblåst när jag blev välkomnad hem av barnbarnet Ebba, 2 år, som stod innanför dörren med utsträckta armar! Då blir man alldeles varm inombords! Men när det var läggdags för Ebba vid 20-tiden, var det en nöjd och trött mormor som också slocknade bredvid!

lördag 10 oktober 2009

Ning, site och potatissoppa

Noterar att min blogg har glömts bort sedan en tid samt att den har blivit mer privat än yrkesrelaterad! Nåja, det kanske inte är så viktigt just nu eftersom jag finns på andra sociala nätverk å yrkets vägnar, t ex Ningen. Just nu håller vi, min kollega Ulrika och jag, på att få fason på vår Skoldatatekssite, ett roligt arbete som dock kräver lite planering och ett grafiskt tilltalande och strukturellt tänkande!
Idag bestämde jag mig för att uppgradera mitt OS från Vista till Windows7. Har testar en betaversion sedan i våras men nu är det dags för den skarpa versionen! Tänk att börja om från en ren dator, installera tillbaka alla program och samtidigt rensa ut det som inte används längre! Det blir som att rensa i garderoben - ut med gammalt och in med nytt!

Är ivrig att komma igång men måste först klara av SBS:s damsektions soppdag på Torpa. Varje höst vid upptagningstiden kokar damsektionen purjolöks- och potatissoppa som vi serverar till hungriga, frusna medlemmar. Var och en kokar ca 10 portioner. Ikväll har jag kokat och huset ångar av lökdoft! Hoppas på en solig dag med många hungriga besökare imorgon!

onsdag 26 augusti 2009

De bästa av världar...


Efter några veckor på jobbet funderar jag över vilken värld som känns mest verklig - jobbet eller fritiden? Sommaren har inneburit umgänge med seglarvänner (heltidslediga 40-talister), lättja, frihet från tider och måsten, böcker, sena kvällar, sovmorgnar, barnbarn, spontanitet, sol vind och vatten, vin till vardags, skjuta upp tråkiga saker till en annan dag, mm. I somras kändes den världen väldigt självklar och verklig. Den andra världen existerade inte ens i tankarna då man tyst gled fram på en småkrusig fjärd, på väg att söka natthamn. Nu är sommarledigheten slut och dagarna fylls istället av tidiga morgnar, tider att passa, ansvar, blogga, e-mentora, planera, organisera, ta ställning till, utbilda, bjuda in, förbereda, föreläsa, utveckla, det mesta vid datorn. Och tänk vilken flexibilitet som råder inom en, nu är det denna världen som är den närvarande och verkliga och den andra är blott ett fint minne! Jobbvärlden skapar energiflöden som nästan aldrig sinar! Vilken värld är då bäst? Båda naturligtvis!

fredag 31 juli 2009

En semesterdag vid datorn

Wordle: Delicious
Hela denna semesterdag har jag suttit framför datorn! Kan inte förstå att en hel dag har passerat! Har kollat på så mycket roliga saker - det sista var att designa moln från en sida som är RSS:ad eller som jag testade - min delicious, som jag för övrigt inte har använt på länge.
Idag har jag på flera bloggar läst om delicious fördelar och då blev det aktuellt att kika på min egen som är både arbetsrelaterad och privat. Läste någonstans att en lärare taggade de sajter som man jobbat med i klassen och delade på en delicious för att eleverna skulle kunna gå tillbaka och hämta information eller jobba vidare. Smart!

måndag 15 juni 2009

På G igen...!

På jobbet igen efter 3 månaders sjukfrånvaro! Trodde att jag skulle vara helt slut men känner mig friskare på något sätt! Det var precis dags att börja jobba nu igen!
Att jag inte orkar lägga i växlarna i bilen utan att anstränga mig känns faktiskt överkomligt och att jag inte kan sträcka ut min vänstra arm gör inte sååå mycket sedan jag hos en sjukgymnast idag fick veta att det finns utrymme för många framsteg i armbågen - fast det kommer att ta tid, ca 1 år! Mina framsteg i högra armen imponerar och det känns ju kanonbra!
Men tänk vad mycket som händer under tre månaders frånvaro, nytt rapporteringssystem, nya möbler, nya besparingar, ny teknik, nya färger osv. Nu måste jag sätta mig in i allt innan jag tar semester....
Så här såg jag ut för 3 månader sedan:

Och så här ser jag ut nu:



onsdag 6 maj 2009

Praktisk sjukgymnastik


I måndags var jag hos sjukgymnasten för första gången efter borttagandet av skruvsystemet i min högra axel. Han heter Richard, min sjukgymnast och är en alldeles för god lyssnare .... han ser så intresserad ut och låter mig prata och prata och prata. Jag har säkert pratat bort halva tiden utan att Richard verkar misstycka. Nåväl, i måndags skulle rörelseförmågan i min högra arm mätas och testas och jag fick intrycket av att den var ungefär som det förväntas efter en sådan här fraktur utom när det gällde att sätta handen bakom nacken! Då utbrast Richard, glatt överaskad, "men det är ju nästan normalläge!" Jag funderade bara en kort sekund över varför det var så - sen började jag skratta när jag kom på förklaringen! Jag har nämligen varit min egen frisör sedan jag var ca 6 år. Ingen frissa har fått sätta saxen i mina lockar, jag klipper mig alltid själv! När jag kom hem från Österrike med båda armar obrukbara och mitt vanligtvis korta hår blev längre och längre så fick faktiskt min slingblekande frissa, Monica, förtroendet att klippa mig. Det nöjde jag mig med ända tills skruvsystemet var borta. Redan dagen efter hemkomsten från sjukhuset kämpade jag för att korta håret i nacken. Det blev en tuss om dagen kan man säga och för varje dag kom jag längre och längre bakåt och uppåt i nacken. Jag verkar aldrig bli aldrig nöjd med resultatet utan tar vanligtvis en bit varje dag även när jag inte är skadad! Detta kan man väl kalla för ADL-träning (Anpassning till Dagliga Livet) i ett fysioterapeutiskt sammanhang!

fredag 24 april 2009

Jag blir pilot


Nyss ringde läkaren som på måndag ska operera bort mitt skruvsystem, Humerusblock, som kommer från firma SYNTHES. Hittills har jag ju mötts av läkare som säger sig inte veta hur detta ska gå till och som nästan har skakat på huvudet åt det skruvsystem som de ser i min axel på röntgenbilderna. Jag har nästan fått uppfattningen att man har gjort något fel i Österrike. Så ringer operatören och är jätteglad över att han ska få chansen att arbeta med detta skruvsystem. Han berättar att Österrike sedan lång tid är är världsledande när det gäller att använda ny teknik för att skruva ihop frakturer och att detta system påskyndar läkning, ger ett bättre resultat och underlättar rehabilitering. Precis som man sa i Österrike också. Han berättar vidare att man helt säkert kommer att ta efter detta även i Sverige så småningom och att man redan börjat använda detta system i stora delar av Europa och även i USA. Han har fått en genomgång av borttagningsverktyget av George från SYNTHES och det är inte otänkbart att George kommer att vara med under operationen. Man kan väl säga att jag kommer att vara det levande läromedlet som ger läkaren möjlighet att få kunskap om hur detta ska gå till. Jag som sa innan att jag ALDRIG kommer att gå med på att vara försöksperson, jag åker tillbaka till Österrike och får skruvarna borttagna där! Efter att ha talat med den entusiastiska och positiva läkaren i telefon denna fredagskväll så känner jag mig helt förvissad om att detta ska gå bra och även lite stolt över att jag blir piloten!

söndag 19 april 2009

En deppig dag som ändå blev ganska bra

Efter mycken oro och många kommentarer från läkare och sjukgymnaster om att jag inte kan börja träna min högerarm förrän skruvarna är borta så har det äntligen bestämts en tid för borttagande. När jag lämnade sjukhuset i Österrike blev jag informerad av ”min” läkare där att man inte använder samma teknik i Sverige för att läka frakturer i axelleden som i Österrike, dvs man skruvar inte ihop frakturen. I Österrike har man emellertid mycket goda erfarenheter av detta förfaringssätt och menar att läkningen och rehabiliteringen underlättas. Nu är jag alltså ihop skruvad och skruvarna ska bort, så långt var läkarna i Österrike och Sverige överens. Dock har jag fått olika tidsangivelser. På det sjukhus som jag tillhör, talade man om för mig att man inte visste hur man ska ta bort skruvarna och att man inte hade sett något liknande! All denna osäkerhet har skapat mycken oro och förvirring och åtskilliga nätter har jag legat vaken och grubblat över hur detta ska lösas. Jag har skickat e-post till min österrikiske läkare och ställt frågor som jag funderar över. Det dröjde inte många timmar förrän jag fick svar därifrån. Samma dag blev jag även uppringd från mitt hemmasjukhus för att boka tid för operation. Det visade sig att man tagit reda på vilket instrument som behövs för borttagandet av skruvarna och att en representant från den firman kommer att närvara vid operationen. Nu känner jag mig betydligt tryggare!

Ivrig att snabbt bli funktionsduglig igen så tränar jag antagligen för häftigt. Ingen styrketräning med belastning förrän rörlighetsträningen påbörjats! Jag som plockade fram mina gummiband och ville sätta igång! Även om jag för det mesta är glad och positiv så känner jag mig så missmodig vissa dagar. Som när jag inte kan böja min vänstra arm mer än 90 grader och det återstår 45 grader för att den ska vara fullt utsträckt, vilket motsvarar ungefär 45 graders rörlighet! Då kommer tårarna och jag känner mig som en krympling. Det gör mig både ledsen och arg. Ska jag någonsin bli bra? När jag är ledsen skulle jag kunna räkna upp hundratals saker som jag inte kan utföra pga mina brutna armar. Å andra sidan, när jag är glad och positiv skulle jag kunna räkna upp hundratals saker som jag kan utföra trots mina brutna armar. T ex blogga! Det får man vara tacksam för!

tisdag 31 mars 2009

Titan höjer mitt värde...?

När jag fick den dramatiska utgången efter mitt simpla fall, klart för mig, ställdes jag inför ett val. Opereras på sjukhuset i Zell Am See av världens, på dylika skidskador, skickligaste kirurger eller bli hemtransporterad och opererad hemma. Utan tvekan valde jag det första alternativet. Dagligen hörde jag helikoptrar landa vid sjukhuset med skadade som transporterats ner från skidbackarna.


Mitt fall eller olycksfall kanske man ska säga, skedde på andra dagens förmiddag då backarna låg nypistade i solskenet och jag njöt i fulla drag då jag susade nerför, fullt medveten om nödvändigheten av lite försiktighet då jag skadat mig förut. Helt plötsligt, nästan nere vid hyttan där jag skulle på toa, skar båda skidspetsar ner i den djupa snön och jag föll handlöst framåt och måste ha tagit emot mig med armarma. Efteråt har jag av "min" österrikiske läkare fått veta att fall i låga hastigheter där det tar tvärstopp ofta ger mycket mer komplicerade frakturer än fall i höga hastigheter där man rullar med några varv innan det tar stopp! Röntgen och datortomografi visade att vänstra armbågsleden splittrats i småbitar och högra armen fått ett tresegmenterat brott på stora "tuberculum majus". Komplicerade saker som tog många timmar att operera två dagar senare.



Jag tillbringade en vecka i en sal på sjukhuset i Zell Am See tillsammans med tre österrikiska kvinnor i ungeför samma ålder som jag. En kvinna var dock 70 år. Det var en mycket gemytlig stämmning och jag fick verkligen träna min tyska men då kvinnorna satte igång att prata snabbt på dialekt måste jag erkänna att jag inte förstod ett dugg! Den äldre kvinnan tog mig under sina vingars beskydd, klappade mig ofta på kinden, skalade och skar apelsiner åt mig, gjorde korstecken på mig inför operationen och kallade sig min skyddsängel! Varje dag bestod av höga och många skratt! En underbar vecka mitt i all bedrövelse!
Operationen renderade ett ökat ekonomiskt värde på mig då jag fick 5 stift av en sorts ädelmetall i min armbåge och 4 skruvar av TITAN i min axel. Alltså inte vilket skrot som helst! Titan ger dessutom inte utslag på flygplatser när man passerar spärrarna! Det blev jag faktiskt lite besviken över! Men man är ju värd en hel del mera nu!

lördag 28 mars 2009

Ska man tro på högre makter eller...?

Den här bloggen kommer under ett tag framöver handla mer om fritid än jobb. Varför? Jo, jag har komplicerade frakturer på båda ..., ja det är sant, ... båda mina armar efter ett simpelt fall i en skidpist i Österrike! Är till en början sjukskriven till mitten av maj!

Under vår traditionella Österrikevecka inleder vi vanligtvis bussturen till dagens utvalda backe med att med stor iver sjunga "Han har öppnat pärleporten". Inte för att jag tror att någon i sällskapet är särskilt religös men man vet ju aldrig om det hjälper att vara vänligt sinnad mot Honom där uppe. Då får vi förhoppnigsvis både solsken och förblir skadefria! Denna måndagsmorgon inleddes likadant och jag fick omedelbart en tanke om att detta ska jag filma och innan kvällen lägga ut på YouTube vilket jag också meddelade mina medpassagerare efter sången och filmingen. Eftersom jag inte sjöng utan bara filmade så har det efteråt spekulerats i om det var det som var orsaken till den dramatiske utgången av mitt simpla fall! Ja, man kan fråga sig om utfallet hade blivit annorlunda om jag sjungit? Hädanefter törs jag förmodligen inte chansa utan kommer att skråla " Han har öppnat pärleporten" med samma iver som övriga!

onsdag 11 mars 2009

Musik på webben



Läste i helgen på min favorittblogg, Din IT-kunskap, om soundzit, en webbaserad tjänst för att lyssna på musik.



Klicka på spelaren för att lyssna på en av mina favoritlåtar, Pink Floyd - Another Brick in the Wall!
Jag hade The Wall, både på LP-skiva och kassettband tidigare men när man övergick till andra lagringsenheter så gav jag bort/kastade alla mina LP-skivor och kasettband. Dumt, förstår man idag! När jag hittade den här spelaren blev jag så glad! Man kan söka på låttitel och få upp alla olika inspelningar som den låten har gjorts i eller på artist och få upp olika låtar som artisten har gjort.

e-mentormöte

Just nu har vi e-mentormöte på KMC. Vi sitter samlade runt vårt "mingelbord". Alla har sina egna datorer - uppkopplade mot nätet givetvis! Med utgångspunkt från vårt Aktivitetsschema jobbar vi i realtid med olika saker som vi ansvarar för, samtidigt som vi diskuterar gemensamma frågor..... Otänkbart, för inte alls så länge sedan! Mycket prat om bloggar, wikkisar, sites etc. Hur ska vi få pedagogerna med på raketen? Förr talade vi om med på "tåget" idag är det raketen som gäller.

onsdag 25 februari 2009

Arbetet är min hobby och viceversa

Snart är ännu en månad tillända! Tiden går så rasande fort och jag vill så mycket! Idag har jag haft kurs med Skolakuten. Efter varje kurs känner jag mig så tillfreds med att jag får möjlighet att göra det jag gör! "Tillfreds" säger egentligen alldeles för lite om hur jag känner mig - "hög" beskriver mera hur det känns! Tänk att vid min ålder ha ett arbete som är både stimulerande, utvecklande och variationsrikt! Och tänk att vid min ålder få ha förmånen att känna sig så priviligerad - jag tror inte att det är många gamla lärare som fortfarande känner att man jobbar med sin hobby och som har svårt att lämna arbetsplatsen när arbetsdagen närmar sig slutet, inte för att jobbet har samlats i travar utan för att jobbet är så roligt!
Nu ska jag i alla fall ta ledigt några dagar för att åka till mina hemmatrakter, Skanör-Falsterbo. Mitt 4-åriga barnbarn Olivia tar jag med mig. Barnbarnen är som extra kryddor i mitt liv, så unika att man verkligen måste njuta av varenda stund man får tillgång till dem! Tänk när Olivia, på dagis, blir intervjuad om vad hon ska arbeta med när hon blir vuxen och hon svarar att hon ska arbeta med datorer, som farmor, då känner man sig lite som en idol...!

lördag 7 februari 2009

Tillverka anmälningsformulär i Google Docs




Wow! Nu har jag lyckats skapa en digital anmälningsblankett till insprirationsträffen på KMC om Elevskrivbordet, i Google Docs! Utskick via mail, formulär att fylla i, bekräftelse på att man har fyllt i samt deltagarlista på dem som har anmält sig! Kanonbra funktion, helt gratis! Gör nog ett nytt utskick med denna nya anmälningsmöjlighet. Den som vinner mest på detta förfaringssätt är inte de som anmäler sig även om det förenklar för dem, utan jag som ska ta emot alla anmälningar via mail och sen sammanställa dem i, t ex ett exelark. Nu behöver jag inte göra det eftersom det sker i google docs, helt och hållet med automatik! Suveränt!

fredag 6 februari 2009

Skoldatateknavens rikskonferens i Luleå

Ja, nu sitter jag här hemma i Nykvarn en fredagkväll och försöker hålla mig vaken medan lättklädda dansare virvlar runt i sina vackra, glittriga kläder i TV-rutan. Tänker tillbaka på veckan som gått, då vi varit i Luleå på 2-dagars rikskonferens med landets sex Skoldatateksnav, Specialpedagogiska skolmyndigheten, Hjälpmedelsinstitutet samt intresseorganisationer. Det är så himla inspirerande att träffa alla kollegor från olika landsändor och jag får sådan energi. Vi diskuterade bl a program som vi rekommenderar, verktyg som vi använder och jag upplevde att Södertälje låg snäppet före när det gäller att utnyttja webbresurser. Att ladda ner program har vi väl alla gjort länge men att arbeta i web 2.0, direkt mot nätet verkar vara nytt för många. e-mentorskapet har verkligen gett oss ett försprång som jag tror är viktigt för IT-utvecklingen inom skolsektorn. Jag är övertygad om att när man utvecklar IT för ALLA så gör elever i behov av "assisterande teknologi" de största vinsterna.

Jag tänker på de härliga elevintervjuerna som vi fick ta del av på konferensen. Det argument som jag fastnade mest för när det gäller användandet av alternativa verktyg var när ungdomarna beskrev att de fick så mycket mera tid över för socialt umgänge med kamrater. Redan idag har jag fått anledning att använda det argumentet när en närstående berättade att hennes dotter efter en utredning fått diagnosen dyslexi och var negativt inställd till att använda verktyg som inte alla andra i klassen använder. Då är det till stor hjälp att plocka fram alla positiva effekter som ungdomarna beskrev, ökat självförtroende, mera tid över för fritidsaktiviteter och kamratumgänge, ökade studievalmöjligheter etc!

Nordkalotten i Luleå är ett konferenscentra där man lagt stor vikt vid det genuint norrländska, uppstoppade svenska vilda djur, stockvirke i väggarna och lappkåtsliknande utseende på byggnaden. Mindre snö än jag väntat mig men så är det ju vanligtvis vid kusten. Hemresedagen skulle visst bli snörik och blåsig men det såg vi inte mycket av. Det yrde lite lätt från hustaken när vinden svepte ner den kalla, lätta snön. Mer än så blev det inte så länge vi var kvar.

Nu väntar en helg då jag ska klippa håret på min dotter, sy draperi åt min svärdotter samt hjälpa maken renovera tvättstugan - inga IT-aktiviteter! Man måste ju se till att bevara balansen i sitt liv!

tisdag 3 februari 2009

En vanlig dag på jobbet


Mina planer för dagen var att jag någon gång under förmiddagen, skulle göra en pp-presentation om hur vi arbetar i spridningsprojektet. Vi flyger till Luleå imorgon, onsdag 4 februari, för att medverka på Rikskonferensen för Skoldatateksnaven och då ska varje Skoldatatek visa hur vi arbetar med spridning. Det var alltså bråttom med pp:n. Som vanligt är jag tidsoptimist och tror att allt kommer att gå som på räls i sista minuten och att man kan få in en timme på 5 minuter.

Mitt i det arbetet fick jag för mig att konfigurera scannrarna så de hittades i programmet Scan2Text som ingår i WordRead PLUS. Klockan 14 skulle vi nämligen ha kurs på OCR-funktionen i just det programmet. Ingen match, det gick som en dans på alla 12 elevdatorer i datasalen. Då återstod bara min bärbara Dell som används som lärardator. Shit, banditt - programmet kraschade! Avinstallera scannern, söka nya drivrutiner på nätet, ominstallera, krasch, söka information, avinstallera WorRead PLUS, ominstallera, krasch, byta scanner, byta kabel, ingen skillnad, desperation! Vad gör vi? Installerar naturligtvis på kollegans bärbara Lenovo! Shit - krasch där också! Vad är felet? Ännu mer desperation - killar (teknikerna) ni måste fixa detta!! Kursen börjar om 1 timme och 38 minuter! Vi måste äta innan! Killarna försöker allt de kan komma på - men utan önskat resultat. Ringer till Svensk Talteknologi - hjälp! Testa att göra så - testa att göra si! Resultatlöst! Supporten ringer till England och hör med tillverkaren! 10 minuter kvar till kursstart!

Byter dator - inget ljud! Klockan 14.30, när kursdeltagarna tålmodigt småpratat om annat, byter jag slutligen tillbaka tilll min Dell som fungerar på allt utom skanning i Scan2Text! Som datorkunnig och därmed flexibel så har man ju flera möjligheter att utföra samma sak. Microsoft Document Scanning, en räddare i nöden, fick ersätta Scan2Text. Kursen kunde genomföras och alla var nöjda!

Men problemet måste ju lösas i alla fall och arbetar man på ett ställe där problemllösning i trilskande datorer blir en utmaning så måste ju alla få testa att försöka hitta det förlösande klicket som fixar problemet. Efter kursen blev det chefens tur att försöka. Efter någon timme var han tvungen att ge upp. Datorn låstes in i skåpet och äntligen kunde jag ta itu med min pp som skulle med till Luleå imorgon. Klockan 20 låste jag dörren till vårt kontor med pp:n överförd till ett usb-minne och noggrant placerat i handväskan som ska med till Luleå! En ganska vanlig dag på jobbet!

söndag 18 januari 2009

BETT-show i London

Tillbaka från London med en hel del intressanta saker och ett stort sömnbehov! Det blev sena kvällar med mingel både här och där!

I år innehöll mässan inte såå många nya innovativa lösningar/möjligheter. I stället upptäckte jag "gamla" saker som håller på att utvecklas för skandinaviskt bruk. Kanske än viktigare att finputsa det som funnits ett tag och som är bra, än att kasta sig över något som är nytt och obeprövat!

Som vanligt så fanns många Skoldatatek på plats. Jag upplevde att avdelningen "Special Needs" har krympt något. Måste fråga om de andra Skoldatateken också fick den känslan! Om det är så - så kan man hoppas på att det som för bara något år sedan betraktades som ett verktyg för elever i behov av särskilt stöd - idag betraktas som ett alternativt verktyg för alla. Då börjar vi närma oss tillgänglighet och likvärdighet. Följden blir ju då att avdelningen "Special Needs" blir mindre och mindre.

Jag funderar över det brittiska uttrycket "Assistive technology" - assisterande teknologi - det kanske är lättare att förstå än "alternativa verktyg" men då kommer vi återigen längre från tanken, tillgänglighet för ALLA. Ibland tycker jag att vi fastnar onödigt mycket i begrepps-djungeln. Det viktiga för brukarna är ju inte vad det heter utan att det faktiskt finns (för ALLA). "Mycket prat och lite verkstad" säger man ibland och visst, vi människor är olika, och jag vill att det ska ske saker bums (bums - kul ord förresten...) med den teknologi som finns idag så att alla får bättre förutsättningar till positiva förändringar. Nu ska jag inte trassla in mig i det mer!

I år bodde vi i en annan del av London - Russel Square. Det var lite bredare gator och lite mer storstadsaktigt än Bayswater där vi har bott tidigare. Hotellfoajén gav ett lyxigt intryck med blankt marmorgolv och rummen var både större och något modernare än tidigare år. Men frukosten var fortfarande bedrövligt trist! Inga andra pålägg än plastförpackad marmelad! Inget annat bröd än ljust rostat samt en bulle som inte hade tillstymmelse till fibrer! Hur håller engelsmännen igång sina magar egentligen? English breakfast verkar inte innehålla så mycket mera nyttigt. Ingen ost, inget pålägg och inga grönsaker! Det var så långt ifrån svenska hotells frukostbuffér som tänkas kan. Fast vi blev ju mätta!

onsdag 7 januari 2009

Slut på jullovet!


Idag var första dagen på jobbet år 2009. Jag har verkligen försökt att låta bli att tänka på jobb under jullovet och unna mig att bara vara ledig och njuta av annat. Ofta var det lätt och då gick det som smort att ägna sig åt annat men jag kunde dock inte låta bli att kolla e-post i telefonen flera gånger om dagen. Bestämde mig för att vara så diciplinerad så att jag åtminstone inte skulle svara på e-post och det lyckades jag jättebra med. Svarade bara på tre mail! Efter tre veckors ledighet började jag fundera på om det kanske är läge att pensionera sig snart .... men efter första dagen på jobbet så undrar jag förvirrat var pensionstankarna kom ifrån! Kul att vara tillbaka på jobbet igen trots fina skridskoisar och solsken!