fredag 24 april 2009

Jag blir pilot


Nyss ringde läkaren som på måndag ska operera bort mitt skruvsystem, Humerusblock, som kommer från firma SYNTHES. Hittills har jag ju mötts av läkare som säger sig inte veta hur detta ska gå till och som nästan har skakat på huvudet åt det skruvsystem som de ser i min axel på röntgenbilderna. Jag har nästan fått uppfattningen att man har gjort något fel i Österrike. Så ringer operatören och är jätteglad över att han ska få chansen att arbeta med detta skruvsystem. Han berättar att Österrike sedan lång tid är är världsledande när det gäller att använda ny teknik för att skruva ihop frakturer och att detta system påskyndar läkning, ger ett bättre resultat och underlättar rehabilitering. Precis som man sa i Österrike också. Han berättar vidare att man helt säkert kommer att ta efter detta även i Sverige så småningom och att man redan börjat använda detta system i stora delar av Europa och även i USA. Han har fått en genomgång av borttagningsverktyget av George från SYNTHES och det är inte otänkbart att George kommer att vara med under operationen. Man kan väl säga att jag kommer att vara det levande läromedlet som ger läkaren möjlighet att få kunskap om hur detta ska gå till. Jag som sa innan att jag ALDRIG kommer att gå med på att vara försöksperson, jag åker tillbaka till Österrike och får skruvarna borttagna där! Efter att ha talat med den entusiastiska och positiva läkaren i telefon denna fredagskväll så känner jag mig helt förvissad om att detta ska gå bra och även lite stolt över att jag blir piloten!

söndag 19 april 2009

En deppig dag som ändå blev ganska bra

Efter mycken oro och många kommentarer från läkare och sjukgymnaster om att jag inte kan börja träna min högerarm förrän skruvarna är borta så har det äntligen bestämts en tid för borttagande. När jag lämnade sjukhuset i Österrike blev jag informerad av ”min” läkare där att man inte använder samma teknik i Sverige för att läka frakturer i axelleden som i Österrike, dvs man skruvar inte ihop frakturen. I Österrike har man emellertid mycket goda erfarenheter av detta förfaringssätt och menar att läkningen och rehabiliteringen underlättas. Nu är jag alltså ihop skruvad och skruvarna ska bort, så långt var läkarna i Österrike och Sverige överens. Dock har jag fått olika tidsangivelser. På det sjukhus som jag tillhör, talade man om för mig att man inte visste hur man ska ta bort skruvarna och att man inte hade sett något liknande! All denna osäkerhet har skapat mycken oro och förvirring och åtskilliga nätter har jag legat vaken och grubblat över hur detta ska lösas. Jag har skickat e-post till min österrikiske läkare och ställt frågor som jag funderar över. Det dröjde inte många timmar förrän jag fick svar därifrån. Samma dag blev jag även uppringd från mitt hemmasjukhus för att boka tid för operation. Det visade sig att man tagit reda på vilket instrument som behövs för borttagandet av skruvarna och att en representant från den firman kommer att närvara vid operationen. Nu känner jag mig betydligt tryggare!

Ivrig att snabbt bli funktionsduglig igen så tränar jag antagligen för häftigt. Ingen styrketräning med belastning förrän rörlighetsträningen påbörjats! Jag som plockade fram mina gummiband och ville sätta igång! Även om jag för det mesta är glad och positiv så känner jag mig så missmodig vissa dagar. Som när jag inte kan böja min vänstra arm mer än 90 grader och det återstår 45 grader för att den ska vara fullt utsträckt, vilket motsvarar ungefär 45 graders rörlighet! Då kommer tårarna och jag känner mig som en krympling. Det gör mig både ledsen och arg. Ska jag någonsin bli bra? När jag är ledsen skulle jag kunna räkna upp hundratals saker som jag inte kan utföra pga mina brutna armar. Å andra sidan, när jag är glad och positiv skulle jag kunna räkna upp hundratals saker som jag kan utföra trots mina brutna armar. T ex blogga! Det får man vara tacksam för!