fredag 10 maj 2013

Återhämtning och konditionsträning

Sista sjukskrivningsveckan insåg jag att om jag överhuvudtaget skulle orka gå tillbaka till jobbet så var jag tvungen att öka min syreupptagningsförmåga och på något vis bli av med hostan. Det skulle inte fungera på jobbet att andas som en blåsbälg bara jag går från ett rum till ett annat eller att hosta bara jag öppnar munnen för att säga några ord. Jag började med en kort, långsam promenad på måndagen - 1,3 km orkade jag men då var jag tvungen att trycka händerna mot lungorna/ryggen för att avlasta smärtan. För var dag som gick orkade jag gå lite längre. På torsdagen, Kristi Himmelsfärdsdagen, ville jag ha Olle med mig för att visa nya Brokvarn. Eftersom Olle inte kan gå utan knäsmärta så cyklade vi istället. Det blev hela 6 km men då stannade vi lite här och där för att prata med folk vi mötte. Vi tog även en sväng förbi Josefin och Richard. Jag upplever att jag orkar mycket mera för varje dag som går. Hostan är bättre - jag tar den hemska men supereffektiva hostmedicinen Cocillana vid sänggående. Det har varit en fin vecka för att börja uteträna - ca 20 grader och strålande sol! Vitsippor och blåsippor i mängder och i mitten på veckan slog björkarna ut. På måndag visar det sig om jag är i form för att arbeta!

Lunginflammation

Efter påskhelgen tog Olivia och jag tåget ner till Malmö och därefter buss till Skanör. Vi skulle hälsa på pappa på Bäckagården under några dagar. Vi var lite småförkylda när vi åkte men tänkte att det var nog bara något övergående. När vi var framme i Skanör fick vi starta på Apoteket eftersom Olivia var brännhet. Nästa dag var vi båda ganska skapliga. Natten till torsdagen fick jag feberfrossa. Olivia och jag gick till vårdcentralen och där tog de tempen på oss. Olivia hade 38,3 och jag hade 38,9. Det höll med om att vi nog hade influensa och att det inte var så mycket att göra. Nästa dag, fredag, skulle vi åka hem med buss och tåg. Det var den värsta resa jag någonsin gjort - jag hostade oavbrutet från Skanör till Nykvarn! Olivia var sååå tålmodig och duktig under resan. Väl hemma så stupade jag i säng. Där blev jag liggande i flera dagar, åt inget men var noga med att dricka vatten. På måndagen fick jag så ont i ryggen/lungan. Olle ringde till sjukhuset och fick en tid på Södertälje närakut kl 21:30. Väl där så var jag nästan medvetslös - jag hängde som en trasa på Olle när vi kom in på närakuten och de la mig genast på en bår, med fötterna i högläge och huvudet neråt. Sen sprang de tillbaka med mig till akuten. Där vet jag inte riktigt vad som hände för då var jag så slut. Dock visade det sig efter röntgen och undersökningar att jag hade dubbelsidig lunginflammation, var uttorkad, hade för lågt kaliumvärde, dålig syreupptagningsförmåga och ett infektionsvärde som under kommande dygn steg till skyhöga 342! Jag tillbringade 11 dygn på sjukhus innan man bedömde att det hade vänt och jag kunde åka hem. Idag är det tre veckor sedan jag kom hem och jag har varit sjukskriven hela tiden. Det har verkligen behövts - jag har varit i så extremt dålig fysisk form och i princip inte orkat någonting. Lunginflammation suger verkligen men jag är så glad att jag kom under vård i sista minuten.